Jag såg mitt ljus

Det var en kamp för mitt liv, men nu är jag ju hemma och är evigt glad och tacksam över att jag andas och mår ganska så bra! På söndagen så var det ju första advent och jag låg i min säng och hörde hur några sjöng ute i korridoren, jag var så kännslig så svag och kännde mig ensam. Tårarna rullade ner för min kind, utav lycka och tacksamhet. Att de ställde upp och sjöng julsånger för än som låg där. Att bli så berörd av att någon bara gjorde de, många tankeställare har man fått. Jag uppskattar allt på ett annat sätt efter detta. Det gjorde mig till att förstå att jag inte är odödlig och att jag är en överlevare, men att man måste vara rädd om livet. Familjen som stöttade mig, hälsade på mig och fanns hos mig ni betyder med en allt. Utan er så hade jag inte andats i dag. Ett stort tack till er alla, som smsade ringde, hälsade på och ja ni vet Massa pussar och kramar till er

/ Anna