söndag 17 juli 2011

Lite halv dyster...

Har inte alls kännt för att blogga nu de sista dagarna. Har känns mig lite nere och som en åsna mellan två hö tappar! Vet inte riktigt hur jag ska bete mig eller vara, hur jag än vänder och vrider på mig så får jag ändå bara skit tillbaka. Tack så mycket!
Vill bara vara mig själv, och att de ska vara bra. Men jag känner att jag trivs inte längre med att ha de så här.
Fast vart ska jag ta vägen annars ?
Vart tog mitt älskad " Hemma" vägen ?
Det försvann bort någon stans för några år sedan. Några år har jag kännt mig, inte ovälkommen men nästin till hatad från mitt egna hem. För dig mamma vet jag att jag Alltid är välkommen hem för, men som sagt de är ju inte bara vi i familjen.
I bland känns de som att allt bara är ta mig fan hopplöst. Som om de vore bättre att flytta till pappa, Men vad fan ska jag göra där ?
Större egoist än honom finns de ju inte. Ingen kommentar om vad jag tycker om honom eller vad jag har tyckt. Men säger bara de att de finns gränser, jag tål mycket står ut med saker länge och väl. och försöker lösa saker på bästa sätt.
Men i vissa fall.Finns de bara en chans om knappt de. Har man gjort bort sig, så har man. Visst alla kan göra fel, alla kan bättra sig på sina misstag lär man sig. Men i vissa fall tror jag ta mig tusan de är helt hopplöst!

Nä, nu har jag gnällt färdigt!
Ha en trevlig regning dag! Tror jag ska ta och krypa ner under täcket igen, och försöka se klart på filmen!

Kramisar!
/ Pittepot

2 kommentarer:

  1. Usch, så ledsen jag blir när jag läser om dina bekymmer... :(
    Hittar inga ord, vet inte vad jag ska skriva som "tröst"...bara en sak....
    DET ÄR INTE DITT FEL!
    Minns alltid det!

    Det är vuxnas sak att "re´i skiten", och DU SKA alltid få känna dej välkommen hem! Basta!
    ALLA barn ska alltid få känna sej välkomna i sina hem...

    Jag känner ju alla i Din familj på Mamsens sida, och jag vet att hon vill ha en snabb och bra lösning....Ni måste fixa det!

    Hade jag haft ett stort hus så hade jag inrett ett rum som stod där ledigt bara till dej.
    Där du kunde tänka fritt och "Bara vara".

    Men du vet...även om jag nu inte har det, så är du ändå alltid välkommen. Klippor finns nära, där Du gärna får "låna" mitt smultronställe och bara sitta...i lugn och ro.
    Alltid..

    Stor kram till Dej vännen, och som sagt....DU ska aldrig känna dej "i vägen" för NÅGON!
    Basta!

    Allt gott...du har mitt nummer om Du behöver. Din mamma också...förstås!!!
    /Jenny

    SvaraRadera
  2. Blir så glad av att höra din värmande ord Jenny! Tack så jätte mycket! Jag är inte den som klandrar mig själv för saker andra gör eller har gjort mot mig. Jag har alltid varit den som försökt att se något possetivt i ALLT! Och de gör jag även nu, men i bland är de svårare och se. Men Men de är bara och bita ihop och ge f*n i och bråka.

    / Anna

    SvaraRadera