Vecka 30 börjar snart rulla mot sitt slut, och från vecka 25 till 30 gick det undan. Nu 10 veckor kvar, som jag hoppas skall rulla på i lagom fart. Vi längtar något otroligt mycket efter vår lilla skatt samtidigt som jag försöker ta till vara på tiden jag har med Christian, för den tiden kommer vi nog inte att ha för varandra när bebisen titta ut. Och det kommer ju aldrig mer bara vara vi två. Så tiden som är kvar, de få 10 veckor njuter vi utav varandras närvaro men ändå längtar så vi snart blir knäppa.
Att vara gravid är fortfarande helt magiskt så det går inte att beskriva, att jag kan bygga en liten människa är otroligt konstigt och häftigt. Nu längre är det inga små sparkar utan nu sparkar lilla ärtan för fullt. Men det är en otrolig tacksamhet att få känna de små fötterna, rumpan och huvudet varje dag. Det börjar nu gå att urskilja vilken del som ligger och knör vart.
Magen har nu börjat bli en riktig kula, och jag känner inte av det själv att jag är såpas rund, men tittar jag mig i spegeln, så oj vad den växt !
Annars mår jag riktigt bra, pigg som vanligt, men något otroligt trött i ryggen på eftermiddagen och börjar få lite svårt för att sitta, då magen går såpas högt upp nu. Men ändå inget jag har att klaga på, jag gör ju en bebis i magen och det bör ju vara lite jobbigt.
Christian är fortfarande världens bästa stöd och hjälper mig med allt som behövs, från att ta på mig strumporna, knyta skorna eller massera mig varje kväll och allt han gör är verkligen guld värt!
Nu hoppas jag på att tiden kan rulla på lite så vi snart har vår bebis i famnen, kan också erkänna att jag ser framemot förlossningen med ett leende.
Love
Anna
