Ja, min tror är väl ett kapitel för sig, eller inte så komplicerad egentligen. Jag tror att det finns någon, alltså jag tror på Gud. Jag kan inte påstå att jag kanske tror på allt i bibeln och jag kan heller inte så jätte mycket om vad som står i den. Jag har läst barn bibeln och det är ju en ganska vacker saga. Jag äger en bibel och flera psalm böcker som står på ett tryggt ställe, som jag brukar ta upp och läsa i mellan varven. Jag går även i kyrkan, och kyrkan har delvis varit min trygghet i min uppväxt. Jag tror på att det finns en mening med precis allt som händer, och att gud har prövningar för oss för att se vad vi klarar av. Jag tror att alla får till exempel lika mycket problem och lycka i livet ingen får mer än den andra, fast att det kan se ut på olika vis. jag tror även att dom människor som har det svårast är dom starkaste. Annars hade det aldrig hänt för just dom, förstår ni hur jag tänker? eller är det bara snurrigt allt. Nä men det hela handlar om att jag tror att det finns en mening med precis allt, men det kan också vara jäkligt svårt ibland att finna och acceptera meningen.
När jag va liten gick jag alltid i söndagsskola i kyrkan, fortsatte även på juniorerna som det hette, tror jag slutade när jag kanske var 12 eller något. Jag är inte konfirmerad utav en anledning, just då när det var dags så kände jag inte riktigt utav vilken anledning jag skulle göra det. Jag ville inte gör som alla andra, bara för pengarnas skull, utan jag ville gör det när jag verkligen känner och förstår varför. Idag, vill jag gärna göra det, och har funderat på det, men inte blivit av. Jag vill Gifta mig i kyrkan och verkligen inte borglit.
Men tron blev nog starkare ju svårare jag fick det hemma, och allt med mina sjukdomar. För när du inte känner att du har någon, du känner dig ensam och du vet inte vad du skall göra. Det är då man ber, när man inser att ens böner inte var till någon nytta... slutar man. Men en dag, kommer det, det du bett om, det du frågat, det du undrat, får du en dag svar på och det gav mig hopp om att fortsätta tro. Jag ber väldigt ofta på kvällarna innan jag går och lägger mig och tackar för att jag får ha mina nära och kära hos mig, och må dom få vara friska. Jag är helt ärlig med detta, och jag har full förståelse för vissa som läser och lyfter på ögonbrynen och tänker " Hon är helt knäpp" men jag accepterar att inte alla tror, men detta är min tro.
Love
Anna
