Ibland så funderar jag på hur folk tänker, ärligt talat hur folk tänker?
Finns det verkligen något rätt eller fel på kärlek?
Varför ger man inte dem man tycker om mer kärlek?
Borde inte de vara det viktigaste som finns här i livet, KÄRLEK!
Utan när het, och kärlek tror inte jag man överlever. Man kan ha hur mycket pengar som helst, stor villa, båt och ja ni vet allt det där man drömmer om, men utan kärlek så är du inte lycklig alls, de tror inte jag. Det var som jag frågade Christian en dag, -om du skulle få alla jordens pengar, skulle du kunna byta mig mot dem då?
Svaret blev ett tvärt- Nej! vad ska jag med alla dem pengarna till om jag ändå inte kan dela dem med den jag älskar?
Och jag har tänkt på detta, och de är så rätt svaret jag fick. Bara saken iden, vad ska man med alla pengar till om man ändå inte kan dela dem med någon man tycker om.
Själv är jag jätte besviken på min egna familj framför allt. Dem tycker bra om Christian, men ändå, så tycker dem inte allt är helt ok, utav anledningen att han har inte den högst ekonom utbildningen, han sitter inte på det där väl betalda jobbet, och han har inte dem stora summorna på kontot. Utan han jobbar med det han tycker om och trivs med, han sparar sina egna pengar och använder dem till de han tycker är roligt. Men det är fel enligt min familj, de ska vara så fint som möjligt. Glänser man inte på röda mattan, så finns man inte, de är dem man tittar ner på. Man ser inte upp till dem som har de jobben som de gör att de " finas" vardag att gå runt. Man tänker inte på att allas jobb är viktiga, oavsätt lön. Men som jag mer ser de, att de högre välbetalda jobben kostar oss mer pengar mot vad dom gör som arbetskraft. De finns väl alltid några VD som ska på konferens någon stans ute i Världen, där mötet består utav 3 timmar och resten utav veckan betlar jobbet eller kanske vi på skatten. Ja, de där går att vända och vrida på åt alla håll. Men för min del, spelar det ingen roll om Christian jobbar som sopletare eller pantar brukar, om vi fortfarande har samma kärlek till varandra. Oavsätt om vi skulle behöva bo ute i en koja i skogen, men fortfarande får känna all hans kärlek han ger mig, häldre en koja i skogen än ett palats i LA där jag kanske ändå inte trivs eller får samma kärlek. Omtanken och tryggheten är viktigare för mig är pengarna. Man borde vara lyckligare över att man har mat på bordet varje dag, tak över huvudet och någon som älskar än, än priset på saken man får. Jag vill verkligen dela mitt liv tillsammans med han jag älskar och de är min Christian, oavsätt hur länge vi varit tillsammans så känns de så rätt. Tiden för mig har ingen betydelse, utan dagarna vi träffats och fått dela med varandra har betydelse. Jag vill förlova mig, gifta mig och bygga en frammtid tillsammans med honom och ingen annan. Detta har ju då min familj svårt för, som att han inte är den där killen med alla pengar klass och stil. Han är lite små blyg inför nya männsikor och säger de nödvändigaste i en ny situation. Men vad då då? tänk om alla hade vasit sådana som babblar på i tid och otid. Det jag vill komma fram till är bara att, aceptera att allas kärlek är olika, alla uppskattar olika saker, på olika vis. Men jag uppskattar mycket att få dela min tid med dem jag älskar. Och de tänker jag glra oavsätt vad folk tycker om dem jag älskar. Kan ni inte bara vara lite lyckliga för min skull, och tänka på att de är jag som ska leva med personen, INTE ni!
